Måste ju erkänna att min fotbolls karriär inte har blomstrat det senaste.

Har inte alls haft suget att träna.. Lisa har bara tjatat och tjatat och jag har bara blivit mindre och mindre motiverad Samtidigt som jag känt "alla denna mödan för att bli Vara spelare, nu kan jag inte sluta"

Men så hände ju det som hände och träningen igår blev inställd.

Idag, ja va hände idag..vaknade och mådde super bra, kände riktigt ett lugn och harmoni i mig men sen väcktes något i mig och jag blev rastlös..

Gick och köpte 10 rosor och åkte till kyrkogården, tyckte att det blev väldigt fint iaf.

Sen hade jag redan packat fotbollsväskan.... åkte hem till Lisa och Johan och kramades lite..

Hade ångest under hela besöket..

Känner väl mer att jag är så mycket sämre än alla andra.... Jo det är jag...

Men va fasen tänkte ja, jag får väl le och va glad och bita i det sura äpplet...

Kom in i omklädningsrummet och allt kändes som om jag hade vart på varenda träning.. Ingen som gjorde sig till eller ja...

Och när man kommer ut på träningen så är de verkligen så himla skönt..

Jag vet att jag är sämst men de spelar liksom ingen roll, Alla tränar med alla! Har aldrig känt de med något lag förut..

Och jag gör ju ofta fel.. Klarar likso inte att "vända" på övningen... hahah men de är liksom inga sura miner.. utan mer.. "SARA testa andra hållet"

Och de känns så skönt.. En sån laganda.. Men går liksom bara ihop med närmasta kamrat och aldrig att man parar ihop sig med sin bästis som de ofta är i dam lag..

Och NU känner jag bara.. Ähh de är ju inte så farligt att träna,de kommer jag nog snart göra igen... Fast missar nog helst styrketräningarna.... När de tränade tjejerna har känningar i 3 dagar efter, då kommer jag ju få sjukskriva mig..

Men Vara damer! Ni är ett jävligt härligt gäng!

Inte konstigt att de leder serien!