Älskade morfar!
Ligger här och försöker sova...
i natt för allt för många år sen lämnade du oss och jag saknar dig.
du fick oss alltid att skratta även fast du hade lite problem med att hålla isär alla kusiners namn. =)
jag nu när jag tänker på dig får jag en bild, nej två bilder framför mig, det ena är ett fotografi som står hemma hos mamma, när du håller lilla Alice i din famn. Just det kortet är så fint. den andra bilden jag får framför mig är när jag och Lisa lekta i med skrindan, den ena la i stenarna ni hade på den lilla bergsplätten utanför erat spännande hus och den andre bara satt i skrindan och väntade på att bli körd, tillsammans med stenarna därifrån och till skjulet, och där stod du och mormor bredvid varandra och filmade och skrattade. Denna berättelsen berättade du alltid för oss.
Och VI ALLA älskade dig.
Alla som jag vet tyckte om dig. Och jag minns när vi spelade Ekorrecupen ett år när vi var små och du kom och kollade och hade med dig varsin chokladkaka till oss... Jag vet att några av tjejerna i laget va avundsjuka på oss för att vi hade dig...
Och ärligt så vet jag inte va de är för tårar som rinner ner för kinden på mig nu... för jag är glad, jag skrattar åt alla minnen...
Du är Älskad och du är Saknad, du är världens bästa morfar!