Imorses vaknade vi för sent som vanligt och jag fick bråttom ner till tvättstugan och Niclas kilade in i badrummet, sa hejdå till varadra och jag började greja, leta rena löparkläder och så och då till min fasa fick jag se Niclas mobiltelefon låg kvar på sängen!!!

Spärrade upp ögonen och bad till gud att min hjärna skulle tänka snabbare, va ska jag göra va ska jag göra! HINNER JAG??

På med mina rosa ballerina skor som jag köpte till ett bröllop i sommras och sprang ner för trapporna, BARA HAN INTE HAR HUNNIT ÅKA!!!

Och då ficken sån där bra känsla, de här va ju inte jobbigt allas, de där kommande löprundan (när löparjackan och sportbh har torkat blir nog inte så jobbig trots allt) Och där stod han och åt sin medtagna frukost..

(ja gulletiden är över så gör inte frukost till honom längre, inte heller köper jag hem någon)

-"du glömde ditt jobb" skrek jag över gatan!

Ja för en så lugn dag skulle han inte få, och om jag ska vara ärlig så sprang jag väl inte så fort för Niclas skull utan mer för min egen så att jag skulle slippa lyssna på och till sist svara på de 5000320 samtalen som ringer varje dag!

- nä detta är Niclas flickvän, han har glömt son telefon hemma så ni kan försöka igen nästa vecka!!!

eller ja så hade jag ju inte sagt för Niclas hade ju inte klarat sitt liv utan den där lilla krabaten så han hade väl fått åka de 12 milen tilbaka till Tollhättan för att hämta den!

På tal om det, bara 14 dagar kvar tills vi flyttar de där 12 milen! Eller iaf får lägenheten!

Hej hej Kungsbacka!