Äntligen ska jag bli av med mina" älskade" stenar!

Men just idag har jag inga problem med den.. Visst, en så kallad UVI, en urinvägsinfektion utan symtom finns ju där men kallar inte det för problem... Tror ju faktiskt att jag har "förlorat" en redan...

Och vilket jobb... ska man behöva gå igenom den där förbenade röntgen igen, ligga där och känna hur man kissar på sig fast man i samma stund är den torraste människan i världen...

Vilken process... Måste ta ledigt.. kommer väl säkert få byta tur och bara de är ju skit jobbigt...

Sen alla dessa prover... avskyr att bli stucken...

till mottagningen, till röntgen, bara det inte ska sätta nål... och sen till dagkirurgen.. och nu inser jag att det där grävandet i min arm efter ett ynka litet blodkärl, att föra in den där plastslangen.. för de får man höra att det är, "det är bara en plastslang" går nog inte att komma ifrån..

-jo jag vet.... har väl satt en del sådana själv.. Men försöker inte gräva i folk, inte längre, vet hur jävla ont de gör!

Ge mig den så gör jag de själv... så kände jag förra gången när hon grävde och grävde...

ja nu har ju faktiskt "pricken" och blåmärkerna försvunnit från förra gången, men den där lilla pricken satt där en månad ungefär....

Märkt för livet blir jag av de där "plaströren" Gärna i den rosa färgen så kärlet inte spricker...

att bli blodgivare är ingen alt. för mig... märkt för livet...

Och till sist till dagkirurgen... Visst låter de oroväckande... KIRURGI

Fattar väl själv att det inte är så farligt som de låter men kommer ändå läsa igenom den lilla blå brochyren som jag fick i de tjocka kuveret.

Ska också fundera på om jag vill göra detta själv, inte ta upp någon annans tid... Jag är ju trotts allt stark..

förra gången va Niclas med, blev en mysig dag ihop, ihop med en ringande telefon.. och ett evigt kissande, kissande av knivar!

men nu ska de ju bara "trycka" lite på magen.. kan ju faktiskt inte göra så ont eller?

Trotts allt så sa jag ju faktiskt bara bli fri, fri från illamående, fri från magont, fri från.... ja massa andra konstiga saker, fri från en mångd tårar, fri från stenar.. Iaf ett tag...

Och varför läste jag det blåa "informationsbladet" Varför läser man sånt... sånt är ju bara till för att skrämas, att ta upp hemskheter som kan hända..

Nä men: Vid smärtlindring kan du inte köra bil hem!...

Niclas kanske kan boka in några besök i Uddevala trakten... så att han kan köra mig hem!

De varnar för mer smärta... mer mer tabl.. UVI.. ja men de har jag ju redan.. de har jag ju haft i ett år... varför ska jag behandlas nu?

nej men jag är stark... kommer troligtvis inte ens få ont, bara ligga där och se rent ut sagt oberörd ut...

Men smärtlindring och en bra bok, de ska jag ha!