sambos
Ja nu är de väldigt nära innan jag och Niclas blir sambos.
efter 1 år 3 månader och 25 dagar så ska vi få Nyckeln till vårt gemensamma hem.
Niclas står som ägare och köper lägenheten själv så får vi se hur vi gör senare men de känns iaf helt rätt nu, har ju trots allt velat ifrån allt skitsnack och intriger väldigt länge.
för någon vecka sen grät jag konstant, kände att detta var pyton, varför skulle jag lämna mitt fina Trollhättan, mina vänner och mitt liv och bosätta mig där jag inte känner en kotte, in till Niclas lägenhet där han vill ha sina grejer.
Va som jag sa tidigare väldig arg på Niclas. (trots att han varken hade sagt eller gjort något fel)
Men de är ju vårt, vi ska bo där de är ju liksom vi nu och för alltid!
och om jag ska vara ärlig, vem fick bestämma tapeten? vem valde soffan? jo de va ju jag!
Kan ju dels bero på att jag har "sökt" lite mer än vad Niclas har gjort men nu förstår jag ju att han också känner som jag! Utemöbler och gardiner har jag också troligtvis "hittat" (låter finare så än bestämt)
Och när Niclas sa "ja men du har ju din lägenhet kvar här, inte så svårt att träffa kompisar då" så kände jag att all oro bara flög bort!
En så härlig känsla, som att bli nyförälskad på nytt... tror att jag ska gå ner mig lite oftare så att de får pirra i kroppen lite mera!
fasen vi ska bli Vallda och Kungsbackabor, ihop!
Haha och gud va jag har tjatat på Niclas om att börja packa!! Va har jag packat ner liksom? men jag skyller på att jag ser vad som kan passa där och packar ner det sen!
