Har försökt skriva detta inlägget ett tag men har bara känts väldigt fjantigt och smörigt så tänkte berätta hela historien för er, inte i detalj men ändå...

Jag har ju jobbar ganska mycket natt, trivs med det och har ofta kontroll på läget.. Har alltid trott på mig och vet att jag inte är usel, men räknar mig fortfarande som ny och oerfaren.

På natten finns det två läkare, första jour och andra jour och sen finns de ytterligare någon läkare på akuten kan jag tänka mig.. men första läkaren är han/hon som har hand om avdelningarna.

Och det kan även bli så att man får jobba väldigt tajt med läkaren eftersom man inte är så många.

Finns ju läkare man gärna arbetar med och några man undviker och ja, en del har fått sin legitimation i kelloggs paketet.

Men denna läkaren jag syftar på en ganska ny läkare, men kan erkänner sina brister och kan fråga oss sjuksköterskor om hjälp och så har han humor..

En natt när vi jobbade ihop eller ihop jag jobbade med Laila och han va läkare. Fick ta mycket hjälp av honom och upplevde mig otillräckligt när de gällde att hjälpa till med omvårdnaden och ha det medicinska ansvaret..

Sen hände det en tråkig grej, men inte en enskild persons fel.

Efter det har inte stämningen vart lika bra mellan oss.. Lite frågande blickar liksom.

Visst han skojar ju fortfarande och en kväll fick jag höra

- ÅHHH nej är de du som jobbar, då får jag inte en lugn stund!

Tog kanske inte åt mig direkt men som sagt stämningen har ju inte vart det samma och har aldrig pratat om det efteråt.

Denna händelsen uppdagades och pratade om jag och några till diskuterade den igår, och då kom det fram att han tycker att jag är en trygg att jobba med och en sjuksköterska som aldrig klagar.. de va väldigt skönt att läsa. Sen kom det även fram att han va orolig för hur jag hade mått efter detta och så. Vi hade helt enkelt missuppfattat varandra.

Han växte verkligen i mina ögon, även fast han inte vet allt så är han en va de bästa läkarna att arbeta med enligt mig.