Man blir så ledsen när man blir ner prioriterad gång på gång..

man känner sig faktiskt ganska värdelös och oviktig...

För hos mig så prioriterar man sina vänner, man ställer upp för varandra och säger man en sak så är det så, och inget kan komma emellan...

skulle aldrig ändra planer om det verkligen inte va något väldigt speciellt

spelar egentligen ingen roll hur långt bort man bor ifrån varandra vill man träffas så gör man det för tänker man bara på sig själv så får man snart stå där ensam...

ensam och tänka

"varför prioriterade jag inte annorlunda när dom fanns där"

och här står jag...

Varför prioriteras jag alltid ner? varför kommer alltid du i första hand?

och förut blev jag så arg så jag började gråta...

" du förtjänar inte ens att få vara min vän, jag är för bra för dig"

så tänkte jag...

Säger bara en sak till alla vänner där ute