Nu har jag varit ute på långpromenad två dagar i rad..

igår va jag väl ute 2, 5 timmar men mest för att jag hade panik att komma hem.

Men det löste sig och idag har en sten lossnat från mitt hjärta och jag har återigen ett leende på läpparna..

Vissa säger att det inte alltid är bra att le, jag säger att jag mår bra av det.

Idag gick jag ut och gick med Katarina... Vi analyserar olika saker och ting och vi tröttnar aldrig på det. idag va vi ute 1,5 timmar, en vanlig hederlig promenad.

Men det som är så skönt är att jag har leggings under mina mysbyxor, jag har fliströja under min vindjacka, jag har en mössa på mig och en halsduk hårt knuten runt halsen och ändå fryser man och jag kan faktiskt säga att jag gillar det.

Så nu har jag krypit upp i soffan, fryser om mina skulderblad och om mina lår, händerna är nästan glödheta, behöver nästan aldrig använda vantar, de är sant..

Men det är en sådan härlig känsla och det är en sådan härlig luft som man bara andas in. Och va vackert det är ute!!