Satt och diskuterade med en vän för några dagar sen angående att ha studenter. Jag har ju funderingar att bli gymnasielärare och tycker de är kul att ha student..

Hade ju student för 6 veckor sen och de gick ju jätte bra och tyckte om henne. Men att ha student tar tid, man ska vara pedagisk och låta de ta den tid de tar..

Man måste ju alltid tänka på va man gör och hur man gör de...

när man går själv så gör man ju utan att tänka..

Så jag sa de, de ska bli skönt att inte ha student nu, bara köra sitt eget race.... Men hade på känn att jag skulle få hjälpa till och stötta upp..

Igår när jag va på väg runt och hälsa på alla patienter så kom undersköterkerna och sa "de står nån där som vill prata med dig"

Hon presenterade sig som student och frågade om hon fick gå med mig eftersom hon inte fick ihop sina timmar annars, "och jag tror att jag kommer gå med dig alla turer"

Va ska man göra liksom? man kan ju inte säga nej?? klart jag ställer upp... tror att de kommer bli jätte bra men ändå att få gå ensam är guld värt ibland...