Jag ser min internetlöshet som ganska skön, som en slags facebookbefrielse om jag får kalla det så.
Kanske därför jag är så seg att koppla in internet i min ensama lilla etta...
men ja visst får väl erkänna att de blir rätt ensamt, när mobiltelefonen etablerade sig i samhället kunde man inte fatta hur man kunde leva utan de.. Nu kan man inte fatta hur man kan leva utan facebook.
Men lovar de är en befrielse.. Men ja lite svårt att hålla kontakt med alla på samma sätt, de måste jag ju erkänna...
Men lovar att ringa i morgon, skulle ringt i dag.. men träffade en otroligt bekymrad läkare istället som satte sprätt i huvudet på mig men nu är jag beck on track igen efter att ha tränat ur mig alla tankar...
Och nu är jag ledig ända till söndag kväll..
Och lovar håller mig aktiverad... =) så jag inte ligger hemma i mina tankar =)
Kram på er allihopa!